Omladdat i kläckaren

Sista pekingällingen ur den här omgången hade lagom torkat i sitt gula fluff så jag kunde lyfta över den i hamsterburen. Där i väntade hans syskon samt fostersyskonen löpänderna Gul & Blå. Sedan kunde jag ta ner kläckaren till köket och diska ur den. Det känns så bra varje gång man har gjort den ren och är redo för en ny omgång. Så idag åkte det in 32 vaktelägg av japansk vaktel. På eftermiddagen ska det fyllas på, för då kommer fler vaktelägg med posten! Normalt sätt kläcker jag inte sådana mängder, men eftersom vi ska ha en hönsbytardag så kan det ju vara bra att passa på.

De är så söta alla de små kycklingarna och ällingarna! Jag som inte har barn fylls ändå av ett svällande modershjärta varje gång en liten ankunge vrider på sitt lilla huvud och ser på en med undrande blick. Som om "Är det du som är min mamma?"

Det kanske den inte alls undrar men det känns så och det värmer. Jag vet att de behöver mig och det är mysigt att se till dem, pyssla om och se de växa upp och sen fäller man en tår när de flyttar hemifrån! Ja, nog är steget långt till självhushållning och att slakta utan att må dåligt, men jag är väldigt glad i mina djur, och de betyder så mycket för mig. Jag får sluta med att ge dem namn och inse att alla kan inte vara avelspar och få gå kvar, utan en del måste slaktas, andra måste säljas. Så är det bara. Annars kommer det fortsätta att vara en dyr hobby för mig så som jag skämmer bort dem! Majsburkar på Överskottsbolaget är billigare kanske än majs på andra ställen, men ändå...

Nåväl, jag är rik i själ och hjärta som har möjlighet att se alla dessa underbara djurungar få växa upp. En period i livet i alla fall, så länge jag kan för ryggens skull. Just nu håller det mig igång, får mig att gå upp trots smärtor för jag måste ut till de små liven, för de behöver mig. Djuren är min träning och min glädje, mina skyddslingar och jag är så lycklig att få leva min dröm. Snart skall det omplanteras i krukorna och frön skall sättas så vi får lite gott att mumsa på från det lilla landet på baksidan. Och den söta lilla rabatten som min mamma och jag gjorde i höstas, skall tittas på och beundras! Kanske byta ut någon växt... Ja det är en härlig tid att möta nu. Och nu är det ju till och med omladdat i kläckaren!