fredag 19 mars 2010

Vårromantik?

När jag var liten levde ännu farmors bröder i gården bredvid. De hade väl varken läst dikter eller på annat sätt tränat sitt romantiska vokabulär, ungkarlarna. Men det var vår, och känslorna vällde in, så Oskar försökte uttrycka det så här, om jag kan förmedla småländskan något så när:
"Dä va så grannt, sola sken, å föjla vrölade!"
Det är väl sann vårglädje?

1 kommentar:

  1. Hmjo, vrålande karlar kan vara nog så romantiskt. Detta sjunger Jönköpingsbandet tre Små grisar;

    Om du hör mig vröla,
    vröla jag på mi köna

    Ho' ä het som nykokt musta
    ho' ä söt som i hela Kir
    När hon ler emot mig
    så blir jag glad å yr
    Ho’ va min dora hele dan
    hela natta mä
    Men nu ä hon försvunnen
    dä vet i tjyven var ho' ä

    Så om du hör mig vröla
    vrölar jag på mi köna
    Öhh- öh
    Öhh- öh

    Hennes schuckra blickar
    gör en alldeles matt
    Ifrån det en vakna
    te det ä kväll å svart
    Trots att trachet brachar kallt
    har jag helt på känn
    att tiden ej ä mogen
    För mirom å mula än

    Så om du hör mig vröla
    vrölar jag på mi köna
    Öhh- öh
    Öhh- öh

    Ho' ä het som nykokt musta
    ho' ä söt som i hela Kir
    När hon ler emot mig
    så blir jag glad å yr
    Ho’ va min dora hela dan
    hela natta mä
    Men nu ä hon försvunnen
    dä vet i tjyven var ho' ä

    Så om du hör mig vröla
    vrölar jag på mi köna
    Öhh- öh
    Öhh- öh

    SvaraRadera