Hej, här kommer några rader från en ny medlem, Gun Nilsson, torpare från Ingatorp. Hela mitt liv har varit ganska "djuriskt" i betydelsen med djur omkring mej. Just nu har jag en ettårig tollartik, Snäckan, som värmer mina fötter. Hon är kvällstrött, den lilla. Vill vara så nära, och suckar när jag inte sitter stilla, men lunkar efter och hoppas att mina fötter ska stanna tillräckligt länge på samma ställe för att fungera som kuddar en stund till. Mysigt för det mesta, men väldigt opraktiskt när jag står vid spisen eller diskbänken. Vilken djurvänlig ursäkt för att stanna i fåtöljen en stund till.... På återhörande, om det här funkar.
vänligen Gun mä hunn
måndag 21 december 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
välkommen Gun! Härligt med fler skribenter på bloggen! Vänligen Anna-Karin (ordf.)
SvaraRaderaSer ut att funka så bra så! :-)
SvaraRaderaLustigt det där hur vovvarna verkar sitta PÅ fötterna när man står och skär upp något. Men inte när man diskar ;-)